CHAPTER SEVENTY-FOUR: INTERROGATION✧FAITH ZEICAN LEE✧ISANG linggo na ‘kong nagpapakalunod sa trabaho mula nang banggitin sa ‘kin ni Poppy ang annulment para libangin ang sarili ko. Madalang din akong umuwi sa bahay dahil napapadalas siya ro’n.Matapos ang umaga na naabutan ko siya sa bahay, noong mga sumunod na araw ay naroon ulit siya. Hindi kami nag-uusap, hindi rin siya nagsasabi sa ‘kin sa message na pupunta siya sa ‘min, pero nalalaman kong naroon siya dahil nagsasabi sa ‘kin si Mom, or si Summer sa group chat naming pamilya kapag papunta roon si Poppy. Kaya kapag nalaman kong nasa bahay siya, hindi muna ‘ko uuwi ro’n kahit pa tapos na ang trabaho ko.Nalaman ko rin kay Summer na sandamakmak na pasalubong ang dinala ni Poppy sa bahay para sa kanila galing sa Australia. Halos lahat ng pamilya ko ay mayro’n natanggap sa kaniya, gano’n din ako. Mayroon inilagay na paper bag si Summer sa kuwarto ko five days ago, ‘yon daw ang para sa ‘kin, pero hanggang ngayon hindi ko pa ‘yon binub
CHAPTER SEVENTY-FIVE: MOVING✧FAITH ZEICAN LEE✧SATURDAY ngayon at nagising ako sa matinding sakit ng ulo. The dull throb echoing through my skull. I groaned, sitting up in bed and running my hands through my hair in frustration. Flashes of the previous night came rushing back, each one more disjointed than the last.Naalala ko ang pag-alis ko ng opisina nang gabi na, ramdam ang bigat ng mundo sa balikat ko. Ang stress, ang kawalan ng katiyakan tungkol sa relasyon namin ni Poppy, and the recent conversation with Mom all swirled in my mind like a storm. Desperate to escape my thoughts, I decided to head to a bar—a decision I now regretted. Hiindi kasi ako sanay uminom, pero sige pa rin.Walang gana kong tinungo ang banyo para maghilamos. Pagharap ko sa salamin—hindi ko pa man nabubuksan ang faucet—naalala ko bigla ang panaginip ko kagabi. Dahil sobrang okupado ni Poppy ang isip ko, napaginipan kong narito siya sa kuwarto ko, nakaupo sa gilid ng kama at hinahaplos ang buhok ko.Pero isa
CHAPTER SEVENTY-SIX: POPPY's QUESTION✧FAITH ZEICAN LEE✧THE bar's dim lighting seemed to flicker as the alcohol took its toll on me. My head spun, and the room swayed slightly with every breath I took. I knew I had reached my limit, but the emotional turmoil inside me kept pushing me to drink more.Ilang sandali pa ang lumipas, naramdaman kong may lumapit sa ‘kin at tumayo sa bandang likuran ko. Wala na si Hope at Love—nakaalis na sila ten minutes ago—kaya alam kong hindi sila ang dumating. I didn’t need to turn around to know who it was. Her presence was unmistakable, a magnetic pull that I could never ignore. The sweet, addictive scent of her perfume filled my nostrils, bringing with it a flood of memories and emotions.Akmang lilingon ako sa kaniya, ‘tsaka siya pumuwesto sa tabi ko. Naupo siya sa barstool na pinanggalingan ni Hope kanina. When I turned to face Poppy, my vision blurred, making it difficult to see her clearly. Ngayon ako nagsisi kung bakit dinamihan ko ang inom. Kun
CHAPTER SEVENTY-SEVEN: POPPY’s POV PART I ꧁ POPPY ꧂ (10 months in Australia…) MATAPOS kong mag-shower ay agad akong nagbihis ng pantulog dahil excited na ‘kong tawagan ulit si Faith. Nasanay na ‘ko na nag-v-video call kami sa gabi bago kami matulog. ‘Yon ang nagpapasarap sa tulog ko. Kapag hindi kami nagkausap, parang may kulang sa araw ko at hindi nagiging maganda ang gising ko sa kinabukasan. Kaya naging routine na namin ‘to, kahit na minsan ay nakakatulugan namin ang isa’t-isa nang hindi na-e-end ang video call. May mga pagkakataon naman na kapag siya ang unang nakatulog at gising pa ako, pinanonood ko siya sa screen hanggang sa antukin ako. Inamin niya rin naman sa ‘kin na gano’n ang ginagawa niya kapag ako ang unang nakakatulog. At noong nalaman ko 'yon, ang tindi na naman ng kabog ng dibdib ko. Ang tagal na namin, pero 'yong gano'ng pakiramdam, hindi pa rin nawawala. Parang bago pa rin sa 'kin sa tuwing napapakilig niya 'ko. Matapos kong magbihis at suklayin ang buhok
CHAPTER SEVENTY-EIGHT: POPPY’s POV PART II꧁ POPPY ꧂SOBRANG kirot ng ulo ko nang magising ako. Inangat ko ang kamay ko para kapain ang noo ko dahil doon ko nararamdaman ang sakit. May nakapa akong bandage kaya unti-unti akong dumilat. Nang medyo malinaw na ang paningin ko, napansin kong nasa ospital ako base sa ayos ng kuwartong kinaroroonan ko at sa machine na nasa tabi ko. May suwero rin ako sa kamay, habang si Daddy naman ay naabutan kong nakaupo sa upuang nakapuwesto sa gilid ng kama at nadukdok ang kaniyang ulo sa tabi ko.Pilit kong inalala kung ano’ng nangyari at kung bakit ako narito. Nang maalala ko si Faith at Ate Chloe, agad nag-init ang palibot ng mga mata ko at umagos na naman ang luha ko.“Poppy, anak…” Nagising si Daddy sa pag-iyak ko kaya agad siyang nag-angat ng mukha sa ‘kin. “What happened?” Bakas ang pag-aalala sa boses niya habang hawak ang isa kong kamay. “Bakit mo sinaktan ang sarili mo? Tinakot mo ‘ko. Akala ko kung mapapa’no ka na. Ano ba’ng problema?”“D-Dad
CHAPTER SEVENTY-NINE: POPPY’s POV PART III ꧁ POPPY ꧂ Philippines, Lucio Herald’s Birthday Party. UMUWI kami sa bansa nang hindi ako nagsasabi kay Faith dahil sa matinding sama ng loob ko sa kaniya. Hindi na rin kami nag-usap mula nang matanggap ko ang email. May mga pagkakataong tumatawag siya sa ‘kin at nangungumusta, pero hindi ko siya ine-entertain at palagi kong dinadahilan na busy ako. At aaminin ko, sa isang buong buwan na dumistansya ako sa kaniya bago kami bumalik sa bansa, sobrang lungkot ng naging buhay ko. Sobra ko siyang namimiss at hinahanap-hanap ko siya lagi, pero hindi ko alam kung paano siya haharapin dahil masakit pa rin kaya tiniis ko. Pero ngayong gabi sa birthday party ni Daddy ay alam kong muli ko na siyang makakaharap. Ang masakit pa, sa kabila ng sakit na dinulot niya sa ‘kin ay itong araw na ‘to ang hinihintay ko. Gusto ko na siyang makita. Gusto ko nang marinig ang boses niya. Sana lang kayanin ko kapag narito na siya. Lumipas pa ang oras, sa bawat pag
CHAPTER EIGHTY: POPPY's POV PART IV꧁ POPPY ꧂Kinabukasan,After Lucio Herald’s party.TIRIK na tirik na ang araw nang magising ako. Kahit hindi pa naghihilamos at nagsusuklay, agad akong lumabas sa kuwarto at dumiretso sa kusina. Naabutan ko ro’n si Ate Elena, naglilinis. Nang maramdaman niya akong dumating, agad siyang lumingon sa ‘kin.“Oh, gising ka na pala, Poppy. Nanggaling dito ang asawa mo.”Agad akong natigilan at napatitig sa kaniya. “Po? Si Faith po? Nasaan po siya?”“Umalis na.”Bumilis ang tibok ng puso ko at agad akong tumalikod para sana tumakbo palabas at habulin si Faith, nang makapag-usap na kami. Pero agad din akong napigilan sa sinabi ni Ate Elena.“Hindi mo na siya aabutan, Poppy. Kanina pa siya umalis. Magtatatlong oras na.”Laglag ang balikat ko siyang hinarap. “Bakit hindi n’yo po ako ginising?”“Umakyat siya sa kuwarto mo kanina. Akala ko siya na ang manggigising sa ‘yo. Hindi mo ba namalayan?”May panlulumo akong umiling. “Hindi ko po alam. Malalim ang naging
CHAPTER EIGHTY-ONE: LAST PART OF POPPY's POV UP TO PRESENT꧁ POPPY ꧂NARITO muli ako kina Mommy Keycee kahit na alam kong wala rito si Faith. Nabalitaan kong isang linggo na siyang doon naglalagi sa Villasis Park, and again, nag-o-overthink na naman ako. Paano kasama niya ro’n si Ate Chloe?Mukhang nakahalata na rin ang pamilya ni Faith sa sitwasyon namin dahil pansin kong naging malungkot sila nitong nagdaang linggo, mas lalo na si Mommy Keycee. Ganunpaman, hindi nila binubuksan ang usapang ‘yon kahit pa nasa kanila ako, at ‘yon ang ipinagtataka ko. Napapaisip tuloy ako kung ano ang sinabi ni Faith sa kanila at parang wala silang planong komprontahin ako.Pero kahit ano pa man ‘yon, ramdam kong hindi naapektuhan ang relasyon ko sa kanila dahil welcome na welcome pa rin ako rito. Ang totoo nga ay nag-set pa kami ng outing at bukas na ‘yon. Sana lang ay sumama si Faith para maituloy na namin ang pag-uusap.Oo. Kahit ganito ang sitwasyon namin, isinama ko pa rin siya sa bilang noong pin