Warning: This chapter includes explicit sexual content and discussions of intimacy between characters. Reader discretion is advised. “Dan, are you coming now?” tanong ko kay Daniel sa cellphone, nang magkausap kami ngayon sa videocall, habang inaayos ko naman ang mga gamit ko at muling napatingin sa salamin para ayusin ang make-up ko. Today is my birthday. At sabi ni Daniel ay pupunta ito ngayon sa Cebu para i-celebrate iyon kasama siya. Alam kong nasa Manila pa ito at ilang oras pa ang biyahe na papunta rito, dahil hindi naman sila kasing yaman ng mga Sierra na may sariling chopper. Pero heto ako at bihis na bihis na. Plano ko sanang salubungin si Daniel sa airport para supresahin siya. I heard Daniel chuckle. God. I missed him. I miss him so much. Isang taon at limang buwan din kaming hindi nagkita, kaya sobrang miss na miss ko na siya. “Calm down, baby. I’ll be there before you know it.” His gentle voice makes my heart flattered. Kinikiliti din nito ang t’yan ko dahilan para
Wala sa sarili akong nakatitig sa labasan ng arrival area dito sa airport, while holding a bouquet of roses for Daniel. Ang dami kong kasalanan sa kanya, at habang iniisa ko iyon, ay mas lalong bumibigat ang pakiramdam ko.Pero habang nakaupo ako sa tapat ng labasan, napapaisip ako kung handa na ba talaga akong harapin siya. I have so much to confess. But I can’t find the right words to say—or does it really need to be right when all of these are wrong?Napayuko akong tumatawa. Nababaliw na nga talaga ako. At kasalanan ko.Muli akong napaangat ng tingin nang maramdaman kong nagsisilabasan na ang mga tao sa loob.Mapait akong napangiti ng makita ang mga nag-aabang na katulad ko na masayang sinasalubong ang mga mahal nila sa buhay. May iba pa na napapaiyak, siguro ay OFW dahil sa mga dami ng bagaheng dala. I felt more bitter when I saw them kissing and hugging, showing their love to each other. That no matter how much distance keep them apart, their love to each other’s still intact.
Kumain kami ni Hari na para bang walang nangyari sa aming dalawa. He keeps serving me food, habang patuloy ito sa paghigop ng kanyang sipon gawa ng pagkakaligo sa ulan at sa iyakan naming dalawa.Napanguso ako habang patuloy ito sa pagbabalat ng hipon para makain ko. Tulad ng sabi niya ay kakain kami no’n sa araw ng birthday ko.“Just eat a few, dalawa lang pala, ayokong mag-alala si Tita Nika,” ani nito sa marahan na boses.Medyo iba na rin ang boses nito. Kumuha siya ng tissue at pinunasan ang tumutulong sipon sa kanyang ilong. Hindi ko tuloy mapigilang matawa sa kanya, dahil nakanguso ito habang pinupunasan ang ilong.“Sino daw magkakasakit?” I teased.Sinamaan niya naman ako ng tingin, pero kaagad ding huminga ng malalim. “I didn’t know you have strong immune system than I do, partida pareho pang doctor ang mga magulang ko, tsk.” asik niya habang patuloy pa rin sa pagpunas ng kanyang ilong dahil ayaw na atang tumigil sa pagtulo ng sipon sa kanyang ilong.Napailing na lang ako sa s
DANIEL FORTELEJO“Dan, can you stay for a while? I need you in the company. I can’t do it all alone,” pakiusap ni mommy habang nanghihina itong pinupunasan ang katawan ni daddy.Na-stroke si daddy nang malamang bumabagsak ang company namin matapos na magkaroon ng malaking issue sa bridge na pinapatayo sa Bohol-Cebu, na bumigay ang iilang bahagi nito. So far, wala namang nasaktan sa mga empleyado namin. Iyon nga lang, nawalan ng investors ang konpanya namin at binawi sa amin ang proyektong iyon. We had already lost millions because of that project, and now the government is demanding a refund for the money we spent on building the bridge. But how? All the payments they gave us had already been used for the project. We can't refund the money because if we do, we'll lose even more, leaving us with nothing.That’s why I pushed to finish the project. I knew it was our only hope. I worked tirelessly, day and night, organizing every detail, overseeing construction, negotiating with supplier
Author's Note: This story is for the new generation of the Sierra Series. So, characters from the previous book will be mentioned. But rest assured, because this is a totally different timeline and storyline. It will be describe din naman para hindi malituhan. Please, don't get confused too if I show a sudden flashbacks. Mahahalata rin naman po iyon kapag binabasa na.For more information here's the list of Characters:Haven Francheska Laurier, nasa Sunshine in the Rain, siya. She's Veronikka's niece.Hari Yasiel Sierra is the firstborn son of Dr. Yasmir Sierra and Dra. Hiraya Almendral-Sierra, from the book Cure My Heart, Dr. Sierra.Sebastian Edison Sierra is the firstborn son of Eros Sierra and Samantha Sierra; they're all mentioned in the book 9 Muses Series #1: Anchored Hearts. Baste is still a baby back then. Eros and Samantha are mentioned in all the books of the Sierra Series. (I am still thinking if I would give Eros and Samantha a love story.).Daniel Fortelejo 'Daniel/Dan'G
The next morning, I woke up earlier than expected. Nalaman ko kasi na classmates ko sina Hari at Baste sa STEM, hindi ko alam na nasa STEM din sila.I knew that Hari was interested in becoming a doctor because I had learned that his parents were doctors themselves. It made sense that he would want to follow in their footsteps. But Baste’s choice was a bit of a mystery to me. I wondered why he decided to pursue a career in medicine as well.Then the thought of him in a white lab coat crossed my mind. I couldn’t help but picture how he would look, and I had to admit, he would definitely be looking so gorgeous and hot. Damn it! Why am I daydreaming about him? He already has a girlfriend! I mentally scolded myself, feeling a mix of frustration and embarrassment. Bakit ba mga ganito ang iniisip ko at pinagpapantasyahan ang lalaking iyon? I really needed to get a grip and focus on the present instead of getting lost in these unrealistic thoughts! Nakapasa ako sa exam, at highest score pa. H
Sumakit ang ulo ko nang sumama si Daniel saamin ni Hari sa cafeteria, kaya nagbabangayan na ang dalawa. Pinagsama pa ang dalawang madaldal.“Hoy! Hindi ako makakain ng maayos!” Naiiyak kong sabi nila. Imbes kasi na ako ang kumain sa mga inorder ko, sila na kumakain!“Akin 'yan, Daniel e!” Inagaw ni Daniel ang fruit yogurt ko.Nakatikim ako no'n sa bahay nila Tito Elio dahil ang daming stock no'n sa ref. At ako lang nakaubos dahil sa sobrang sarap. Pinagalitan pa ako ni Tita Nika kasi hindi naman daw pwedeng kainin lahat ng iyon sa isang araw. Sorry na, masyadong ignorante!“Tinitikman lang e! Damot!” Sigaw ni Daniel.As I reached for my yogurt cup, Daniel snatched it away again. He scooped out some with the spoon and licked it slowly while staring at me. The way he licked the spoon, savoring every bit, made my heart skip a beat. What was happening?Kaagad akong nag-iwas ng tingin sa kanya pero sinipa ko ang paa niyang nasa ilalim ng lamesa dahil sa inis nang ubusin niya iyon.“Haven F
“Huli!”“Hari!” Sigaw ko nang tumakbo palayo si Hari bitbit ang sketchpad ko. Nakakayamot! May mga drawing ako ng mukha ni Baste doon!Kapag nalaman iyon ni Hari, malamang ay aasarin ako no’n! At baka sabihin pa nga kay Baste!Nasa may field ako ngayon, may praktis sila Daniel kaya nandito ako, hindi nga lang para manood, kundi para mag-drawing.Pinilit kasi kai ni Daniel na manuod ng praktis nila, kahit sa praktis nalang daw. Hindi ko nga alam kung bakit pinipilit ako, pero kapalit ko nalang sa kanya iyon sa pagtulong at suporta niya saakin noong nakaraang linggo sa sportsfest pageant namin.“Ano ito? Si Baste ito a?” Takang tanong ni Hari.I cursed beneath my breath. Napatayo ako kaagad para kunin ang sketchpad, pero kaagad siyang lumayo at tumatakbo patalikod.“Si Baste nga! May crush ka kay baste?” Manghang tanong ni Hari habang tumatakbo parin.“Akin na Hari!” Sigaw ko pilit siyang hinahabol. But his legs are too long for a short girl like me! Argh!Tawang-tawa naman si Hari haba