Lara knew that it was impossible for Miguel to feel the same way for her. Tanggap niya iyon kaya nga kahit mahal niya ito hindi niya sinasabi. But there was only one reason that made her accept that her husband couldn't learn to love her.And that's Lena. His love for Lena. Kasi alam niyang totoo at malalim ang pagmamahalan ng mga ito na hinadlangan lang ng pagkakataon. But what they had was something Lara believed na hindi niya mapapantayan. Maliban sa kadahilanang iyon, wala na siyang tatanggaping ano mang rason. Gaya halimbawa ng hindi mamatay-matay na isyu nito at ni Meredith Jones, ang hindi nito pag-deny sa balitang iyon sa publiko, at ang mas nakakainis sa lahat, Miguel arrived in the country together with the woman.Kung hindi pa sapat, iniuwi nito sa mansyon si Meredith Jones! At ngayon nga ay masama ang mukha na nakatitig lang siya sa dalawa. "Listen first, Lara—" tangkang paliwanag ni Migo."No!" Mariin niyang putol. Wala siyang pakialam kung magmukha siyang bastos sa ha
Ibang bar nga ang pinuntahan nila. Although typical na maingay, madilim at mausok, mayroon naman iyong ikalawa at ikatlong palapag. Sa ikalawa sila tumuloy at naroon na umano si Chester. "Dito tayo para hindi maingay," sabi ni Tasya. "Hanggang second floor lang afford ng membership namin. Sa third floor ay super VIP na. Magjo-jowa muna ako ng bilyonaryo para maafford ko," biro nito bago sila huminto sa tapat ng isang saradong pinto. Kumatok muna ang nagguide sa kanila bago sila nito ipinagbukas ng pinto at nagpaalam na rin pagkatapos."Antagal naman talaga ng mga prinsesa," reklamo agad ni Chester na may hawak na menu ng mga pagkain ang inumin. "Traffic," si Tasya ang tumugon.Tahimik nga roon at sa totoo lang, parang wala sila sa isang bar. Cozy, malinis at mabango. Walang amoy ng usok. "So, bakit may urgent na naman tayong pagtitipon? Kailangan ko pang pauwiin ang kasama ko para lang puntahan kayo," pag-angat nito ng tingin, bumakas ang matinding pag-aalala sa mukha nito pagkakit
Nahigit ni Lara ang hininga nang sa pader sa likuran nila ni Chester tumama ang kamao ni Miguel. Sa wall kasi kumuha ng suporta sa pagtayo ang kaibigan niya kanina. Nang humarang siya ay huli na para pigilin ang momentum ng suntok. Sa halip na sa kanya tumama iyon, Miguel chose the wall behind her. Hindi humihinga at malalaki ang mga mata ni Lara habang nakatingin sa nagbabagang mga mata ng asawa niya. If looks could kill, baka hilahin na lang silang dalawa ni Chester palabas ng booth na iyon habang parehong wala ng buhay na nakahandusay sa sahig. Gano'n kasama at kanakakatakot ang tingin ni Miguel. Kaya kahit alam niyang nasaktan ito, natakot siyang lumingon para tingnan ang kamao nito. Miguel didn't flinch, but she was sure he was hurt. "Move, Lara," mababa ang tinig pero mariin at may warning na sabi ni Miguel. "P-please," napahikbi siya. "Don't hurt him.""Move away, d*mn it!" sigaw nito na halos ikatalon niya. Nagulat na lang siya nang bigla siyang itulak palayo ni Cheste
"This is not the way home," hindi na niya napigilang magsalita nang mapansing hindi naman pauwi ang daang tinatahak nila. "I badly wanted to rest. Please just take me home!" Hindi tumugon si Miguel. Bagkus ay tila babaliin nito ang manibela sa higpit ng pagkakahawak nito roon.Naiinis at naiiyak na si Lara. Pagod na siya sa lahat ng drama sa araw na iyon. "Where are we going?" tanong niya makalipas pa ang ilang sandali na hindi pamilyar sa kanya ang dinadaanan nila. Para pa ngang papalabas na sila ng lungsod. "Just shut up and quit asking, Lara!" Tila ubos din ang pasensya na sagot nito. "Bakit? Wala na rin ba akong karapatang malaman kung saan mo ako dadalhin? I am tired of obeying your orders, Miguel!" puno ng sama ng loob ang tinig na sabi niya. "Obeying my orders? Kailan ka ba sumunod? Since this day started, wala ka nang ginawa kundi kumontra at ipagpilitan ang gusto mo!" Galit nitong sagot. "You never listened to me!""Dahil ayoko na! Stop treating me like I don't have my o
Papalubog na ang araw pero wala pa rin si Miguel. Nakaupo sa buhanginan sa tuyong parte ng dalampasigan si Lara at pinapanood ang napakagandang kulay ng kalangitan habang unti-unting nawawala ang liwanag ng araw. Growing up as a city girl and neglecting travel opportunities, she was awed by nature's magnificence. Siguro kung noon pa niya nalaman na may bahay si Miguel na malapit sa dagat, baka lagi siyang naroon. Kwento kanina ni Mommy Mabel, ina ni Miguel, ipinagawa umano iyon ng asawa niya para rito. Pero maganda man ang lugar at hindi ito nagkulang sa alin mang materyal na bagay, malungkot ito dahil bibihira raw na nagpupunta roon ang anak nito. "Matagal ko nang sinasabi na dalhin ka niya rito," lumabi pa ang ginang. "Pero lagi niyang sinasagot na hindi pa tamang oras. Masaya akong makilala ka sa wakas, Lara."Kahit siya man ay masayang alam nito ang tungkol sa kanya. Marami sana siyang gusto pang itanong. Tulad ng kung nasaan ang ama nito o kung may mga kapatid ba ito. Pero pin
"Why would you be?" she asked. Hindi siya naniniwala. Bakit naman ito magseselos? May nararamdaman ba ito para sa kanya? Wala naman, hindi ba? Then hindi pagseselos ang nararamdaman nito. It must just be his ego being bruised by her closeness with Chester. Bumalatay ang sakit sa kanyang mga mata nang mag-iwas ng tingin si Miguel. Sinasabi na nga ba niya."Stop being rude to Chester and I'll let you and your friend do your thing. I just hope that you'd get a good night's rest whenever you remember my sister," she walked away after that. Hindi naman na ito humabol. Kaya lalong nawasak ang puso ni Lara. For a moment she thought there was hope for them. Had he answered her and not looked away, she shouldn't have been feeling hurt now.Miguel was not sure of his feelings. He loved Lena. He was protective of Meredith. And he claimed he was jealous of Chester's closeness to her. Yet, he couldn't confirm when asked. He couldn't give her a reason why. Ano, trip lang? Mainit lang sa mata ni
"A week?" Nasorpresang tanong ni Lara. Migo had just told her na mag-i-stay sila sa bahay ng ina ng isang linggo. "But aren't you busy with work?" Dagdag niya nang pangunutan siya nito ng noo. Nag-aalmusal sila at sinabi nga nito ang plano nitong bakasyon. "Ako ang boss, hindi ba ako pwedeng magpahinga?" Miguel asked back. "Hija, you both deserve a break. Gamitin n'yo ang panahon para mas makilala ninyo ang isa't isa," sabi naman ni Mabel. "Hindi naman po sa ayaw ko, Aunt—, mommy," mabilis niyang itinama ang tawag dito dahil pinandilatan siya ng biyenan. "Ang totoo po, nabigla lang po ako. I've always known Migo as a very busy man." "Don't you want to know my not very busy side?" Pinataas-baba nito ang mga kilay nito. 'Ah, he was cute doing that!'"Marami kayong pwedeng gawin dito. Kung naiilang kayo sa presensya ko, pwede akong umalis para mapagsolo kayo," Mabel said."Mom, kaya nga dito ko dinala si Lara. Gusto kong magkaroon din kayo ng bonding. Tapos aalis ka?" "Hindi nam
"What are you doing?" tanong ni Lara na hindi naman masupil ang ngiti habang nakatingin sa asawang de-apron sa kusina. "I'm cooking, can't you see?" Tinaas-babaan pa siya nito ng kilay nang lingunin siya.Pangatlong araw pa lang nila roon. Pero pakiramdam ni Lara, nasasanay na siya sa side nito na hindi seryoso. He was sweet and caring.Sometimes, she was thinking if he was beginning to be like the man he used to be before he lost Lena. Lara could still remember how she adored him back then. But it was the unadulterated kind. She loved him because Lena loved him. Because she thought he was going to be her brother-in-law."You can cook?" Lumapit siya at inusisa ang niluluto nitong pang-lunch nila. "Sinigang?" "Uh-huh," he answered, switching the temperature to low. "This will be done in a minute. Are you already hungry?" She shook her head. "Hindi naman. I didn't know that you can cook—""Don't be fooled," singit ni Mabel na may dalang hinugasang siling haba. "Pinabantayan ko lang